Vad händer när ljus möter materia? Det bryts. Splittras i färger som alltid funnits där, dolda, väntande.

I Prisma möts Kent Wistis måleri och hans egna dikter i ett samtal om det som inte låter sig sägas med vanliga ord: om människan som jordling, om det heliga i det vardagliga, om det gudomliga ljuset som tränger igenom allt kött och ben.

Dikterna rör sig från slocknade solar till doften i ett församlingshem från sextiotalet, från gudsövergivenhet till koalabebisar. Målningarna svarar, eller kanske frågar tillbaka, i glödande gult och tjockt svart, med siluetter av människor som är på väg någonstans vi inte riktigt kan urskilja.

Allt kött ett prisma.