Cyklande över torget
på väg mot affären för att handla det dagliga
Mjölk bröd kaffe
En gråt som inte gick att dölja
Och hur jag fortsatte cykla
Det här är en bok för oss rolösa. För oss som inte kan sova av smärtan, som sörjer, som bär på skuld över allt det som inte blev.
Mellan skärvorna händer det att vi anar en blick från ett bussfönster, någon som oväntat ställer sig intill, en hand på vår axel. Trösteänglarna – de till synes misslyckade som inte kan annat än att tigande stanna kvar hos den de besöker. Änglarna som lägger sig tätt intill i sked när en människa ska dö och dör samtidigt. De som bär Guds vanmakt i stumhet.
Kent Wisti har skrivit bokens inledande del och målat bilderna. Han är präst, bildkonstnär och författare. Susanne Dahl har skrivit dikterna. Hon är präst och poet.
Här kan du se och höra en uppläsning av boken (26 min).
Karin Ahlqvist, diakonibloggen –
»Det är där boken rör sig – mellan vardag, liv, sårbarhet, ensamhet och hopp. Den kliver rakt in med små mjuka men så träffande raka varma beskrivningar. Den flyr inte och förskönar inte. En bok om sorg, saknad och kamp men samtidigt en bok om längtan, närvaro och om tröst.«
Frank Lorentzon, Korsväg –
»Då och då får du en bok i dina händer som du vet kommer att följa dig genom livet framöver, en bok som på många sätt förstår dig bättre än vad de människor som omger dig gör. Vem såg mig då är för mig en sådan bok.«
Fanny Willman, Dagen –
»Det är omöjligt att inte bli berörd av denna pärla till bok.«
Emma Audas, Pilgrim –
»Susanne Dahls dikter bildar en rörelse ur avgrunden mot hoppet. Ett hopp som inte är glädje och ljus, utan den stilla men avgörande tilliten till att det en dag lite längre fram kanske kommer att vara annorlunda. […] Kent Wistis målningar förmår detsamma: det är människor mitt i det vardagligt enkla, men med något sorgligt, något ensamt och utsatt, över sig, Samtidigt upphör det sorgliga då vi inser att de är avbildade. Någon har sett.«
Yvonne Eriksson –
En fantastisk bok som berör.
Anne-Marie Schilling –
En viktig bok för alla som levt och upplevt smärta. Det kan kanaliseras och vi kan alla bli trösteänglar. Vi kan vara blicken i bussfönstret och handen på axeln. Jag ser fram emot att läsa!
Ulla Hultqvist –
Trösteänglar – det är vad vi behöver nu! Såg bilden på sid 20 – såg Gud så uppgiven över vad vi människor hittar på.
Ingrid Kulander –
Jag har inte läst den men hoppas mycket på trösteänglar
Zara Karvala –
Wisti har hittat dit förut, allt är inte corona, så mycket annan smärta kan man bära, har precis lärt mig att cykla, över torget, efter en olycka. Men vet inte om jag vill leva vidare, om jag vill…en gråt som inte går att dölja…
Angela Sjöberg –
Som jag har väntat…
Berit Engström –
Jag har väntat❣️ På dessa tröstens änglar
Lena Meurling –
Ser fram emot att få läsa och betrakta bilderna i denna bok. Försoning är ordet jag finner och hoppas på att få uppleva.