I När jag bröt mot buden reflekterar Maria Küchen över synden som lagens skugga i en serie personliga betraktelser där fastans söndagar korsbefruktas med tio Guds bud. Budorden hjälper oss att få syn på synden i våra liv – och det behövs om syndabekännelsen och nåden ska få någon mening.
»Min avsikt är inte att förnumstigt undervisa andra. Ärendet är i stället att ärligt rannsaka mig själv på ett sätt som kanske öppnar dörrar för den läsande att också våga se sig själv, oavsett om det hon ser kanske väcker skam, skuldkänslor och ånger. Kärlekens väg är tröstens väg men också smärtans, via dolorosa«, skriver hon i förordet.
Gunilla Lindén, Korsväg –
»När jag bröt mot buden är ett bra hjälpmedel att reflektera över vad i våra liv som behöver genomlysning.«
Fanny Willman, Dagen –
»De intima reflektionerna manar till uppriktighet. En viss tanke återkommer när jag läser: Kristet liv beskrivs på ett sätt som får mig att känna mig myndig.«
Kristina Lundgren –
Jag blev helt fast! Har läst det som förlaget bjuder på, alltså inte hela boken, men så mycket att jag inser att jag måste läsa vidare! Jag känner igen mig i det författaren säger inledningsvis om hur tröttsamma de vanliga fasteråden är, som t ex ”ring någon du inte tycker om, köp något på second hand, ät veganskt”… Att fastan är något mycket djupare – och svårare – låter hon mig förstå. Och jag vill veta mer!