Allhelgonahelgen öppnar dörren till sorgens rum – ett rum som ofta är tyst och privat. Här får sorgen ta plats som en del av kärleken, en kärlek som bär vidare även när en älskad människa inte längre finns hos oss.
Med värme och tröst belyser Tove af Geijerstam i tre texter hur varje ljus som tänds på gravarna är ett tecken på att någon lever, minns och älskar. Här får vi möta både helgonens inspirerande liv och minnas dem som har varit nära oss. Det är en trotsig helg, där ljus och kärlek bryter igenom mörkret.
Foldern påminner oss om att vi, genom Guds eviga närvaro, alltid lever i gemenskap – både med dem som gått före och med varandra här och nu. Det är en källa till hopp och tröst för varje hjärta. Folderns budskap blir ett ljus att dela med kyrkobesökare under allhelgonahelgen.
Du rör dig i sorgens landskap, du måste gå varje steg på dina egna ben, och du är samtidigt inte ensam där. Det vittnar alla ljuslågorna om. Andra människor går bredvid dig, de steg som de måste gå.