Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 10 januari, 2024
Kyrkoherde Sussie Kårlin började sticka under studierna till präst för 25 år sedan. Sedan dess har hon varit fast. Nu har hon skrivit en andaktsbok för stickare.
– Det finns så mycket inom stickningens värld som berättar om Gud och om livet, säger hon.
Sussie Kårlin älskar att predika och arbetar aktivt med sitt bildspråk för att göra bibeltexten levande för dem som lyssnar. Sedan 2018 är hon kyrkoherde i Ryssby Åby pastorat, norr om Kalmar. Hon är även författare och har gett ut materialet Ledarskap med Jesus som förebild.
– Som predikant skannar jag alltid av min omvärld och är uppmärksam på begrepp och situationer som skulle kunna användas i en predikan. Vid ett tillfälle när jag skulle predika om den förlorade sonen använde jag bilden av en tappad maska. Att förlora en maska på sin stickning låter kanske inte så allvarligt, men varje maska behövs eftersom det är maskorna som håller ihop det man har stickat. En tappad maska påverkar därför hela arbetet. På samma sätt är varje människa värd att letas efter, plockas upp och ges en ny chans, säger hon.
När Sussie vid ett annat tillfälle skulle predika om förlåtelse använde hon sig åter av ett begrepp från stickningens värld, nämligen att repa upp. Om det har blivit fel kan man ibland behöva repa upp stickningen och börja om – hur tråkigt det än känns. På några få sekunder förstörs det arbete som kanske har tagit timmar att åstadkomma. På liknande sätt kan vi i livet behöva börja om och förlåta oss själva och andra.
Sussie började se allt fler paralleller mellan det andliga livet och arbetet med en stickning.
– Ju mer jag spånade, desto fler bilder från stickningens värld dök upp.
Till exempel kan mönsterstickning påminna oss om vikten av goda, andliga vanor.
»Mönstret i ett handarbete syns oftast först efter ett tag, och tydligast på håll. När vi är mitt inne i stickningen ligger fokus på en maska, en färgnyans och den aktuella rapporten. Vi räknar och pratar för oss själva och pustar ut först när varvet är klart. Sedan tar vi ny sats, memorerar det nya varvets förutsättningar och jobbar vidare. Först när vi stickat några decimeter kan vi njuta av det fina mönster som vuxit fram eller förfäras över de misstag vi gjort. Det är som att det krävs lite distans – i tid och avstånd – för att se hela mönstret«, skriver hon i nya boken En rät och en avig.
På samma sätt skapar trons vanor mönster, menar Sussie.
Sussie drar även paralleller mellan sticktermen »den bakre maskbågen« och vikten av att vårda sitt inre liv.
– I världens ögon kan det säkert uppfattas som »vridet« att vilja läsa igenom hela Bibeln eller ge sig ut på en pilgrimsvandring. Att prioritera tid i tystnad och ensamhet är kanske inte det vanligaste i vår tid, men det gör livet mer hållbart, precis som vridna maskor i de bakre maskbågarna gör hela stickningen mer hållbar.
Enligt Sussie är stickarna en stor grupp och utgörs av många olika kategorier – alltifrån rutinerade stickrävar till TikTok–stickare som snappar upp de senaste trenderna på plattformen TikTok. Runt de många olika stickarna finns också alla de som hellre fikar och pratar när de andra producerar lovikkavantar.
Själv har Sussie länge stickat mycket under höst och vinter och pausat under vår och sommar. Numera tillhör hon snarare dem som i boken kallas för knitters och som har stickningen med sig överallt. Sussie stickar gärna islandströjor.
– Jag är inte superduktig men tycker att det är väldigt kul att sticka. Det finns en glädje i att skapa.
Sussie Kårlin uppskattar att få göra något med händerna och tycker att det ger en skön avkoppling. Miljövinsten med att tillverka sina egna kläder är en positiv sidoeffekt.
Hon tycker till och med att det kan finnas en glädje i att repa upp och få börja om.
– Det finns så många perspektiv i stickningen som också säger något om kristen tro. Jag hoppas att boken ska göra läsaren nyfiken på vem Gud är och vilka tankar han har för våra liv.
