Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 15 augusti, 2024
Sven Hillerts pappa blev nästan 100 år. I boken För att du fanns sätter Sven Hillert ord på många av de känslor som hans pappas död väckte.
– Dikterna till pappa är en del av mitt sätt att ta farväl.
I november har det gått två år sedan Sven Hillerts pappa Mats Hillert gick bort, 97 år gammal. Även om han var till åren kommen kom hans död nästan oväntat och ganska plötsligt.
– Min pappa brydde sig väldigt mycket om framtiden och var pigg i kropp och tanke tills en vecka innan han dog. Han föll omkull på en promenad med rullatorn och dog efter en vecka.
För Sven Hillert, författare och präst i Alfta-Ovanåkers församling, satte pappans bortgång i gång många tankar om liv och död. Hans mammas död några år tidigare behövde han inte riktigt bearbeta, eftersom han då kunde koncentrera sig på att stötta sin pappa.
När även pappan lämnade jordelivet slog det honom med full kraft att han hade blivit föräldralös.
– Den man har fått ha under hela livet är svår att förlora. Jag är så tacksam att jag fick ha pappa så länge, säger Sven Hillert som var 63 år när hans pappa dog.
I en av dikterna skriver han om just detta:
Jag fattar, som barnen säger.
Jag fattar, att du måste dö,
att nästan nittioåtta år
är orättvist länge,
att mina sextiotre med dig
är oförskämt många.
Men det är bara huvudet
om fattar.
Resten av mig protesterar
vilt och vanvördigt
För Sven Hillert har dikterna varit ett sätt att bearbeta sorgen, men också ett sätt att inte släppa taget om sin pappa för fort. I dikterna riktar han sina tankar till sin pappa och skriver om saknaden, men också om tacksamheten för allt han gett honom – som drivet och längtan att förändra världen. I dikterna utrycker han också en lättnad över att inget var ouppklarat.
– Det finns inget som skaver. Vi hade hunnit prata, säger Sven Hillert som beskriver sin pappa som envis, klipsk och varm.
Pappan var naturvetare och forskade om hur olika material, särskilt metaller, fungerar. Han var ofta djupt engagerad i sitt arbete.
– När mina syskon och jag var barn var han inte hemma så mycket, men så fort han var med oss i rummet var han alltid intresserad. Han var en viktig person fast han var borta mycket, säger Sven Hillert med värme i rösten.
Pappan delade Sven Hillerts engagemang för natur och miljö och var genuint nyfiken på sin omvärld.
– Han var väldigt intresserad – av allt, konstaterar Sven Hillert som i en av dikterna har skildrat pappans vetgirighet och livslust:
Så outgrundligt nyfiken på livet.
Så oförklarligt klipsk
och observant.
Du ropade om allt som blev
berättat
och beskrivet:
»Så intressant!«
Även om Sven Hillert har skrivit till sin pappa är dikterna allmängiltiga och rör frågor som de flesta kan relatera till.
– Jag vill hoppas att andra kan ha glädje av mina dikter i sin sorg. Det är gott för oss att dela tankar med varandra.
Till skillnad från de böcker han tidigare har skrivit har han denna gång inte haft något tydligt budskap.
– Jag har inte skrivit för att förmedla något och var från början inte säker på om andra skulle få läsa dikterna. Men jag behövde få sätta ord på mina känslor och tankar.
Titeln knyter an till bokens sista dikt.
– Jag är tacksam för att pappa fanns. Jag skriver för att han fanns. Inget är större än att ha funnits till. Att en människa finns, det kan man ändra på, men att hon en gång fanns, det kan ingen ta ifrån oss, säger Sven Hillert.
Din pappa skulle ha fyllt 100 år den 28 november 2024. Hur skulle ni i så fall ha firat honom?
– Han skulle ha blivit firad av barn, barnbarn och barnbarnsbarn och han hade garanterat ätit gräddtårta. Och så hade vi sjungit »Ja må han leva uti hundrade år«, säger Sven Hillert.
