Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 13 januari, 2025
Upphovsmän: Charlotte Frycklund, Per Harling & Sören Ljungberg
När pandemin svepte in över Sverige och försatte många i ofrivillig isolering väcktes ett kollektivt behov av hopp. Charlotte Frycklund satte ord på en del av de existentiella frågorna i dikter som hon sedan publicerade på Facebook. Nu har vissa av dikterna blivit tonsatta av Per Harling.
– Sången kan bära våra livsfrågor, säger hon.
Vad ska man göra med all sin oro och rädsla? Vart riktar man sin frustration och sin sorg? För prästen och författaren Charlotte Frycklund är svaret givet: till Gud. Och det får gärna ske med hjälp av ord, till exempel i form av en dikt eller betraktelse.
Charlotte Frycklund har skrivit flera böcker, bland annat tre om Bibelns kvinnor, men publicerar också regelbundet texter på Facebook och andra digitala plattformar. Under pandemin satte hon ord på sina egna och många andras frågor i texter på Facebook. I en av dessa texter från 2020 frågade hon sig hur man ska orka »när mörkret tycks växa och bli kompakt«. Gensvaret blev stort. Många tycktes hitta tröst i att inte vara ensamma om sina funderingar.
Samtidigt satt Per Harling, präst, författare och kompositör, isolerad i sin stuga i Hälsingland på grund av covidrestriktionerna. När han läste Charlottes inlägg såg han genast deras potential att bli sånger.
– Charlotte är inte rädd för att närma sig det svåra i livet. Hon börjar i det tunga och djuplodande men slutar alltid i hopp. Hon närmar sig Psaltaren därvidlag. Jag kontaktade henne och sa att »det där borde du göra en sång av«, berättar Per Harling på telefon från Uppsala.
Charlotte var inte sen att anta erbjudandet om hjälp med att tonsätta några av texterna, och så inleddes deras samarbete.
– Texterna flög med musiken. Det var som att orden fick en annan valör, ett annat språk. Det visar på musikens kraft, konstaterar Charlotte.
Efter att Per Harling hade tonsatt den första dikten fick ytterligare sju dikter nytt liv som musikstycken. Sören Ljungberg har sedan arrangerat dem för kör.
Gemensamt för sångerna är att de handlar om livet och dess skiftande förutsättningar. Charlotte berör ångest, rädsla och skam men också det spirande hoppet och närvaron av änglar. En av sångerna har titeln Jag tror på en Gud vid mitt köksbord och innehåller strofer som »Jag tror på en Gud som ger mig kraft att orka de dagar jag bara är less, en Gud som står ut med min stress. Jag tror på att Gud bär näsdukar och plåster, att Gud långsamt torkar min gråt och håller min hand lagom hårt«.
Charlotte Frycklund hoppas att sångerna ska förmedla att vi är en del av något större och att de kan utgöra en slags tolkningshjälp för livet.
Änglar är ett återkommande tema i texterna, bland annat i Må en ängel stå vid dig i natt.
Per Harling uppskattar Charlottes formuleringar och tycker att hon har ett unikt, »Frycklundskt« tilltal.
– Hon har ofta ett annorlunda perspektiv i sina texter och växlar mellan allvar och skratt, som i formuleringen »Vi tror på fnisset som styrker vår kyrka i en jublande, färgstark synaps.«. Och hon beskriver så många olika perspektiv av hoppet. Är det något som behövs i vår samtid så är det just hopp, säger han.
Charlotte Frycklund tycker det känns stort att hennes texter kommer att sjungas i kyrkor runt om i landet. Hon hoppas att många körsångare kommer att ta till sig texterna och hitta igenkänning.
– I alla tider har människor i kyrkan burit fram sina funderingar och sin rädsla till Gud. När sången ljuder runt omkring oss sätter den oss i kontakt med alla tidigare sånger som sjungits för Gud. Tillsammans kan orden och musiken bli en bön där vi kan överlåta allt. Sångerna som sjungs bygger också gemenskap: med Gud, med varandra och med änglarna, säger hon.
