Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 1 juli, 2020
Existentiella tankar om tro. Så beskriver den norska författaren och teologen Notto Reidar Thelle sin bok Tystnaden och skriket.
– Tystnaden kan vara både fantastisk och förfärlig, säger han.
Idén till boken har funnits länge. Titeln har han burit inom sig i många år, egentligen ända sedan hans dotter för mer än 30 år sedan som tonåring skrev ett skolarbete som fick rubriken Tystnaden och skriket.
– I boken har jag samlat några av mina funderingar över livets många sidor. Den innehåller ett antal texter som rör sig mellan skrik och tystnad. Mellan dessa ytterligheter finns en mängd olika uttryck: böner och förbannelser, lovsång och klagan, gråt och skratt. Tystnaden är inte bara drabbande och plågsam utan kan också vara trygg och tillitsfull. På samma sätt kan skriket vara ett oartikulerat uttryck för lycka, men även förmedla förtvivlan och nöd, säger Notto Reidar Thelle på telefon från bostaden i Oslo.
Här bor han åter efter nästan 20 år i Vikersund – en mindre ort några mil väster om huvudstaden.
Men det är perioden i Japan som har präglat honom mest. Som präst i Kyoto kom han i nära kontakt med östasiatiska religioner och han värnar om dialog och öppenhet.
– Det är mitt livs privilegium att ha tillbringat så mycket tid i Japan, säger han.
Mötet med olika sorters människor och kulturer har berikat honom och format hans tro.
– Jag får ofta mer utbyte av att lyssna till rösterna från sidlinjen än genom att lyssna på en predikan, säger han utan omsvep.
Med rösterna från sidlinjen menar han personer som han möter i vardagen.
– Jag har många olika sorters människor i min bekantskapskrets. Det ger mig stor inspiration.
Med boken hoppas han nå både troende och de som kallar sig ateister. Men främst skriver han till sig själv.
– Jag är en sammansatt person och är ständigt på jakt efter ett språk som ger rum för hela livet. Jag skriver som en form av meditation, eller kanske till och med som en form av bön.
Notto Reidar Thelle ser sina existentiella texter som en inbjudan och hoppas att de ska leda till fortsatta samtal om livet, där både förtvivlans rop och glädjens jubel ryms.
– Vi begränsar ofta Gud med våra ord. Men Gud är större än våra formuleringar. Efter att i många år ha rört mig i miljöer i både öst och väst har jag lärt mig att de verkliga samtalen oftast börjar efteråt, när sista ordet är sagt.