Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 18 januari, 2017
Redan som nittonårig teologistudent upptäckte Martin Lind den tyske teologen Dietrich Bonhoeffer. Det var något svårgripbart med Bonhoeffer som fångade och som har hängt kvar sedan dess. Nu kommer andaktsboken Med Gud lever vi utan Gud, som tar avstamp i Bonhoeffers texter och tankar.
Vi har stämt träff i Lunds domkyrka. Martin Lind visar ivrigt runt bland skrymslen och vrår och berättar fakta och anekdoter. Även om han aldrig arbetat i själva domkyrkan utgör såväl kyrkan som staden Lund ett grundläggande fundament i biskop Martin Linds sjuttiotvååriga liv.
Det var hit han kom 1963 för att studera teologi. Fadern var präst och det var Martins pojkdröm att gå samma väg. Från hemmet hade Martin fått med sig en frimodighet att inte vara rädd för att göra sin röst hörd, oavsett vilken titel mottagaren hade. Ju kraftigare de politiska vindarna blåste under sextiotalet, desto starkare blev den där övertygelsen hos Martin. När 68-vänstern drog fram över Sverige var det därför självklart för Martin och många av teologistudenterna i Lund att de politiska övertygelserna fick praktiska konsekvenser.
När Lunds Turisttrafikförening gjorde ett besök i Lunds domkyrka med ett antal ambassadörer, däribland Sydafrikas legationssekreterare, klev en grupp studenter in i kyrkan och började sjunga We shall overcome för att protestera mot apartheidregimen. De protesterande studenterna följde ambassadörerna runt i kyrkan och slutligen ner i kryptan där Martin ledde en förbönsgudstjänst med temat »Rasism är en förnekelse av kristen tro«. Martin åtalades och dömdes så småningom för förargelseväckande beteende.
– Egentligen är det en liten sak, men jag är lite stolt att blev så. Det la en grund för hela min politiska radikalitet. Bonhoeffer spelade roll hela vägen för mig i det att när jag läste honom bidrog han till min radikalitet. Han gav mig råg i ryggen att vara ärlig och ifrågasättande, säger Martin.
Dietrich Bonhoeffer var en tysk teolog och aktiv motståndare till nazismen. Under de sista åren av sitt liv arbetade han för motståndsrörelsen under täckmantel vid det militära kontraspionaget Abwehr. I april 1943 häktades han och fördes till rannsakningsfängelset Berlin-Tegel. Förhör pågick sedan ända fram till hösten 1944 då han fördes till Gestapos huvudkvarter.
När nazisterna under våren året därpå fick bekräftat om Bonhoeffers kontakter med motståndsrörelsen och hans medverkan i planerna på att döda Hitler dömdes Ditrich Bonhoeffer till döden och avrättas den 9 april 1945.
Under fängelsetiden i Berlin-Tegel hade han relativt stor frihet att arbeta och han författade ett stort antal brev, dikter och psalmer som senare gavs ut i boken Motstånd och underkastelse. Det var den boken som den nittonårige Martin Lund hittade i en bokhandel i Lund och som han läst delar ur varje år sedan dess.
– Bonhoeffer släpper mig inte. Någonstans beror det på att han är så ofärdig, han ger fler frågor än svar. Han talar inte om för mig hur det förhåller sig, utan han får mig att tänka till. Många spännande formuleringar är ofärdiga och han utvecklar dem inte, men om man läser vad han skrivit i övrigt – tunga, gedigna teologiska avhandlingar – så förstår man att det han säger på sluttampen i fängelset är grundat i en väldigt gedigen teologisk bildning, säger Martin.
Bonhoeffer var känd för att läsa oerhört snabbt och blev teologie doktor blott tjugoett år gammal. Hans avhandling spreds över hela Europa och Bonhoeffer betraktades som ett stjärnskott, hyllad av dåtidens teologiska gigant, Karl Barth.
– Därför blir hans tankar i fängelset ännu starkare. Hur kunde han som visste och hade läst så mycket ifrågasätta nästan allting? När jag läser Bonhoeffer anar jag nya djup, nya sanningar och nya infallsvinklar. Det här är någon som verkligen kämpat med den kristna trons verkliga centrum, säger Martin.
Under arbetet med Med Gud lever vi utan Gud blev Bonhoeffers brottningskamp extra tydlig för Martin. Samtidigt som han skrev texterna kämpade hustrun Hilda med svår sjukdom, en kamp hon till sist förlorade.
– Hon var en stor uppmuntran och frågade mig varje kväll hur mycket jag hade skrivit. När jag nu läser texterna ser jag hur mycket situationen har påverkat dem och jag hittar beröringspunkter med Bonhoeffer.
– Bonhoeffers största fråga är egentligen den mycket enkla frågan: Hur kan Kristus bli världens centrum? Den kan tyckas hur from som helst, men man måste se det ur hans situation. Han sitter fängslad och ser människor förföljas och dödas för att de är judar, homosexuella, handikappade, kristna och kommunister. Hela människans tillvaro gungar. Det finns inte längre någon respekt för det Gud har skapat. Alla Bonhoeffers ifrågasättanden av traditionella formuleringar kring kristendomen grundar sig på denna iver, den borrande längtan. Hur kan vi någonsin få en rättfärdig jord, hur kan vi leva som Gud vill att vi ska leva?
Hur tänker du kring bokens titel?
– Titeln är hämtad från ett av Bonhoeffers brev och där står egentligen »Inför Gud och med Gud lever vi utan Gud.” Jag tänker att varje människa lever med eller mot sin vilja inför Gud, inför Guds ansikte skulle jag kunna säga. Men vi är också inbjudna att leva ansvarigt, att leva ett myndigt liv. Jag kan aldrig någonsin säga att jag vet exakt vad som är Guds ledning med mitt liv. Jag fattar själv beslut och kan efter bön, reflektion och rannsakan tro att jag gör det bästa och hoppas att Gud vill det.
– Risken med gudsledningstanken är att man gör Gud till marionett, man vill kontrollera vad Gud vill och inte vill. Det Bonhoeffer gör är att han försöker göra Gud till Gud. Vi kan aldrig någonsin leva utanför Guds närvaro, det går inte. I kristen tradition vilar allt, universum och hela tillvaron, i Guds händer. Vi tror på Immanuel – Gud med oss.
