Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 13 januari, 2025
Med boken Ur tystnaden vill Julia Hinshaw-Ryberg presentera alternativ till gängse mötesformer som ofta präglas av majoritetsbeslut och konsensus. Hon vill också peka på tystnadens betydelse i alla slags samtal.
– Det här är mitt bidrag till att bygga fred, säger hon.
Vi möts på ett hotell i centrala Göteborg dit Julia Hinshaw-Ryberg har tagit sig med tåg från Rimbo. Med en knallgrön papegoja som resesällskap är hon lätt att hitta.
57-åriga papegojan Arturo från Guatemala följer med Julia Hinshaw-Ryberg vart hon än ska, och Julia har redan i förväg gjort klart att han kommer att vara med under intervjun, sittande på hennes axel.
Julia Hinshaw-Ryberg föddes i USA och växte upp i ett kväkarhem men flyttade till Sverige som 21-åring efter att ha gift sig med en svensk man.
Hon är utbildad lärare med en magisterexamen från kväkarnas teologiska seminarium i USA och har arbetat som pedagog och projektledare för kväkarna i Sverige och internationellt. Hon är också en uppskattad retreatledare.
Under årens lopp har många kurs- och retreatdeltagare, som inte har haft någon koppling till kväkarna, uttryckt att fler borde få ta del av kväkarnas mötesformer. Till slut bestämde sig Julia för att presentera de olika mötesformerna i en bok.
Ur tystnaden utgår till stor del från hennes mångåriga erfarenheter av kväkarnas pedagogik. Hon har sett hur möten som präglas av tystnad och stillhet i stället för högljudda diskussioner har förändrat människor i både små och stora grupper.
Hon beskriver boken som en praktisk handbok i andra sätt att samtala, förbereda och fatta beslut. De alternativa metoderna bygger på tystnad och har utvecklats inom Vännernas samfund (kväkarna) sedan 1600-talet. I kväkarnas mötesformer handlar det inte om att tala högst, synas mest och att lyckas övertyga andra. Däremot präglas mötena av eftertanke, bön och ömsesidig respekt, där även tystlåtna ges utrymme att få komma till tals.
Julia Hinshaw-Ryberg ser arbetet med boken som ett sätt att bygga fred.
– Fred är ju ett jättestort begrepp, men jag tänker att fred handlar om helande, att rätta till det som har gått sönder. Varje gång som jag får större klarhet i varför jag beter mig som jag gör, så är det ett steg mot fred, i det lilla. Och varje gång som två människor försonas, eller grupper lär sig att samarbeta, så är det en form av fredsarbete.
Hon jämför dessa exempel med liknelsen om senapskornet och konstaterar att varje enskilt samtal eller möte som sker på kväkarvis inte räddar världen, men att det över tid kan bli ringar på vattnet. Och att det handlar om att bygga karaktär.
– Tänk om barnen i skolan skulle få lära sig att lyssna mer på varandra. Det gäller också våra politiker. Tänk om man skulle låta tystnad bidra till det gemensamma arbetet.
Inom kväkarna betonas den intima kopplingen mellan vardagligt och heligt. I boken beskriver Julia Hinshaw-Ryberg tillfällena när gränsen mellan vardagligt och heligt tunnas ut som »tunna ställen«. Det kan röra sig om omvälvande och vackra situationer, som när ett barn föds eller när man är med om en stark naturupplevelse. Att uppleva hur gemenskapen i en grupp djupnar – kanske efter svåra utmaningar och konflikter – kan också vara tillfällen då gränsen mellan vardagligt och heligt tunnas ut. Att skapa rum för tystnad är ett sätt att bereda plats för dessa »tunna ställen«, menar hon.
Hon hoppas att de som känner en frustration över dagens samtalsklimat kan hitta nytt mod genom kväkarnas flerhundraåriga traditioner, där tystnaden utgör en grogrund för spirande samtal.
– Jag vill förmedla att det finns andra sätt att samtala och söka klarhet i olika situationer, att det finns andra sätt att förbereda och fatta beslut som inte bygger på att det finns två motpoler och att den starke vinner. Jag är övertygad om att de här mötesformerna skulle kunna komma andra till del. Det vore synd att inte dela med oss av erfarenheter som andra kan ha glädje av, säger Julia Hinshaw-Ryberg.