Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 24 augusti, 2026
Hennes egen insikt om klimatkrisen kom ganska sent i livet, men för Johanna Linder, projektledare på Sensus, drabbade den desto hårdare. Nu vill hon uppmuntra andra att hitta existentiellt hållbara sätt att ställa om, med inspiration från tolvstegsrörelsen.
Hur skulle du beskriva boken?
– Det är en bok som handlar om ekologisk omställning och klimatomställning med inspiration från i tolvstegsmetoden. Eller tolvstegsgemenskapen som jag hellre kallar den i boken – en vidare beskrivning som innefattar alla olika delar av tolvstegsrörelsen.
– Den utgår från att alla vi i den rika delen av världen har ett planetmissbruk, tolkat som att vi missbrukar och exploaterar jordens resurser och gör högre uttag än vad vi egentligen kan göra. Mer än vad jorden tål. Och att vi också har ett medberoende till de aktörer som allra mest driver på den här ohållbara tillväxtekonomin och fossilekonomin.
Varför behövs boken?
– Jag tror att vi behöver titta på oss själva både som individer och gemenskap. Vi behöver lära oss att tänka utifrån vår egen personliga och individuella omställning och hela tiden samtidigt röra oss fram och tillbaka mellan det personliga och det gemensamma. Vi behöver fundera över vilken värld vi lämnar över till kommande generationer om vi inte lyckas ställa om.
Vad är det med de tolv stegen som gör att de är bra att använda i det här sammanhanget?
– Tolvstegstänket är jättebra när man på ett fördjupat andligt sätt ska titta på sig själv och sina egna mönster. Redan i det första steget handlar det om att komma till insikt och våga vara i hopplöshet och i känslor av vanmakt. Förändringsarbete börjar med att bryta förnekelsen. Med hjälp av de tolv stegen kan det bli en genomgripande förändring som behövs för att förändringen ska bli hållbar på sikt.
– Det är till exempel oerhört svårt att lägga ett alkoholmissbruk bakom sig, och jag menar att det är samma problematik med planetmissbruket. Vi sitter fast i ett hårt system som gör att vi har väldigt svårt att bryta oss loss ur de strukturer som omger oss, den »business as usual« som är så typisk för vår tillväxtekonomi. Precis som en alkoholist behöver vi lära oss att se bortom det kortsiktiga belöningssystemet, vi måste avstå olika saker för att få vinster på sikt i stället.
Hur har din egen omställningsresa sett ut?
– Den har varit väldigt ojämn, och den inleddes för kanske tio år sedan. Innan dess jobbade jag mycket med mänskliga rättigheter, särskilt i Svenska kyrkan, och tyckte nästan att klimatfrågan var lite »störig« för de frågor som jag var engagerad i. Men jag har haft människor runt omkring mig som hjälpt mig att komma till insikt. Nu ser jag på klimatfrågan och förlusten av biologisk mångfald som övergripande alla andra frågor. Den kommer att påverka allt annat och gör redan det.
Diskussioner och nyheter om klimatkrisen blir ofta ganska alarmistiska. Måste det vara så?
– Det beror på vad man menar med alarmistisk. Som ord uppfattas det ju ofta som negativt, som att det är något som gått till överdrift. Men jag tror att vi behöver slå larm, annars händer ingenting. Sen behöver vi såklart göra mer än att bara slå larm. Det behövs insikt om att vi befinner oss i ett klimatnödläge och en ekokris. Insikter som i sin tur kan leda till förändring.
– Jag tror också att det är viktigt att använda de rätta orden. Att till exempel inte säga klimatförändringar, för det kan ge en känsla av att det är någonting som förändras långsamt och att vi har mycket tid på oss. Men det har vi inte. Krisen är här och nu.
– Samtidigt tror jag att det är viktigt att förmedla hopp och mod. En del säger att det ändå är kört, att vi redan nått alla »tipping points«, så det spelar ingen roll vad vi gör. Visst, vi har till exempel redan utrotat många arter och haft stor negativ inverkan på olika ekosystem. Men det finns fortfarande möjlighet att bromsa väldigt mycket. Vi människor har ett speciellt ansvar för att ta hand om skapelsen – oavsett hur den mår.
