Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 15 januari, 2016
Biskop Mikael Mogren säger att Joel Halldorf har den vassaste pennan i svensk kristenhet för tillfället. Nu blir det lättare för fler att bilda sig en egen uppfattning, när den flitige skribenten samlar tio års texter på ett och samma ställe.
I Kyrkan på torget har Joel Halldorf samlat mer än femtio texter som publicerats i olika sammanhang. Texterna är uppdelade i tre delar – politik, kultur, kyrkan – och har alla som ambition att ägna sig åt offentlig teologi, det vill säga att använda teologi som ett redskap för kulturanalys, politiskt tänkande och samtidsspaningar. Det är ett försök att tala kyrkans språk på torget, och samtidigt stryka under behovet av politisk religion.
Joel pekar på en tendens i kyrkan att förandliga det man håller på med. Kyrkan har genom århundradena gjort anspråk på de andliga och existentiella frågorna, men lämnat politiken till politiker, kungar och andra makthavare.
– Det går tillbaka till Martin Luther, som hävdade att kyrkan skulle syssla med det andliga men inte det världsliga. Då blir tron kroppslös. Jag menar att man behöver se människan som en helhet. Kyrkan behöver vara en kyrka för hela livet och hela människan, då måste hon också vara politisk. Kanske inte partipolitisk, men det måste finnas en idé om hur man lever i den här världen. Kyrkan är ett sätt att leva, kyrkan är en politik på det sättet.
Joel menar att kyrkorna börjar vakna mer och mer inför de här tankarna, att uppdelningen mellan det andliga och världsliga är på väg bort. Samtidigt finns en stor rädsla, där många uppfattar att upplysningen och hela det västerländska demokratiska projektet bygger på att man skiljer på religion och politik. Att det dessutom finns våldsamma exempel på när religionen gör politiska anspråk tycks stärka argumentet för att hålla isär religion och politik.
– Det är att göra det för enkelt för sig. För det första behöver politiken alltid ha ett djupinnehåll, ett hjärta där det finns världsbild och människosyn. Då kommer man inte ifrån att politiken har någon form av ideologisk kärna, eller ideologisk övertygelse. Det är ingen skillnad om den är sekulär eller religiös. Politik handlar inte bara om hur höga skatter vi ska ha, utan om alla de här besluten som ligger djupt inne. En vision av vem människan är och hur världen ser ut. I dag är det snarare ett problem i Västeuropa att politiken har tappat det här innehållet, att politikerna har blivit allt för mycket byråkrater och att de inte drivs av större visioner.
– Sen kan såklart allt missbrukas. Det kan finnas dålig politik som är inspirerad av någon religiös riktning. Men att något kan missbrukas är inte skäl att förbjuda det. Eller att säga att det alltid är fel. Det finns mycket dålig sekulär politik också för den delen.
Vilken tycker du är den viktigaste politiska frågan i Sverige i dag?
– Som debatten ser ut just nu är det frågan om integrationen, för den relaterar till så många andra frågor. Det handlar om vilken typ av samhälle vi vill ha, om vi vill ha ett samhälle som är öppet för människor som befinner sig på flykt. Men den relaterar också till den framtida välfärden. Vi vet att vi behöver ett tillskott i befolkningen för att kunna klara välfärden framöver. Det gör att invandringen som sker är välkommen också ur ett ekonomiskt hänseende, men det tillskottet bygger på att vi faktiskt lyckas med integrationen. Om vi inte gör det kommer det att stärka de krafter som vill stänga gränserna, som vill hindra människor att komma hit.
Är frågan om integration även kyrkans viktigaste fråga?
– En av kyrkans uppgifter är att verka för det goda, till exempel att kämpa för rättvisa, demokrati och mänskliga rättigheter. Samtidigt är kyrkans primära uppgift inte att göra världen rättvis, utan kyrkan finns för tillbedjan och gudstjänst. Det är evangeliet. Sedan har evangeliet en massa konsekvenser i form av de här politiska konsekvenserna. Men kyrkans identitet ska alltid vara bönen, tillbedjan och gudstjänsten.
Många av dina texter har en folkbildande ton, är det medvetet?
– Ja, så är det. Jag tror att jag är lärare i allt jag gör. Jag vet inte hur roligt det låter, men folkbildning och bildning ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Jag tror att det också är en ödesfråga, lite i anknytning till integration, att vi förstår religion. Det finns mycket okunskap och fördomar, där sekulariseringen har satt sina spår i vårt samhälle, inte minst i det offentliga samtalet. Där känner jag ett stort behov av att göra bildningsinsatser.