Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 10 januari, 2024
I boken Vända hem tar Joel Berglund med läsaren på en personlig resa där han gör upp med destruktiva mönster från barndomen och delar med sig av sin process mot en tro.
– Jag skriver om svåra saker som ensamhet, tvivel och alkohol, men också om det omvälvande i att få tillhöra ett sammanhang, säger han.
Joel Berglund är en mångsidig författare med en bakgrund som lärare i historia och svenska som andraspråk. Han har skrivit allt från läromedel för SFI till barnböcker och deckare. Vända hem är den 24:e i ordningen och olik allt annat han har skrivit. Texterna är skrivna i form av prosalyrik. I berättande dikter beskriver han uppväxten där kristen tro föraktades och frikyrkliga betraktades med misstänksamhet. Han skriver om tonårsfyllor, ensamhet och svårigheten att passa in. Som en röd tråd löper hatkärleken till alkohol. Han beskriver att alkoholen »ger honom fäste i världen« och att »vin gör honom beslutsam och kapabel«. På nästa sida skriver han om mormor som »drunknade hög på piller och vin« och konstaterar att »alkoholismen är en förbannelse i släkten«.
Andra återkommande teman är längtan efter gemenskap, språkets betydelse, tro och barndomsminnen.
– Dessa teman går in i och ut ur varandra och beskriver ett spel mellan ljus och mörker. Jag berättar om en process i presens, om något som händer just nu. Jag är en skrivande person och om jag är med om något omvälvande så skriver jag om det, säger Joel Berglund när vi träffas en eftermiddag i november.
Han är i Varberg för att utnyttja ett stipendium som ger honom möjlighet att tillbringa en helg på västkusten. Denna del av Sverige är något av outforskad mark för Joel som är uppvuxen i Kungsängen utanför Stockholm. För några år sedan flyttade han till Jönköping för att doktorera i pedagogik och bor i dag i Värnamo.
Flytten till Värnamo har betytt mycket. Det var här han började gå till en församling, vilket förvånade många, inte minst honom själv. Han uppskattade värmen han möttes av och fortsatte att gå dit, ofta tillsammans med barnen.
– Jag upptäckte saker som jag inte var beredd på, som värdet av att få tillhöra en gemenskap. Det finns saker som man pratar om i kyrkan som man aldrig pratar om någon annanstans, till exempel tacksamhet, förnöjsamhet, gästfrihet, förlåtelse och vikten av att vara välkomnande. Att börja reflektera över dessa saker har förändrat mig.
Det mörker som skildras i texten har i dag bytts ut mot ljusare nyanser, även om han konstaterar att livet inte är en hinderlös resa.
– Det finns alltid både mörker och ljus i en människa.
Joel beskriver att vägen fram till en tro skedde genom två olika spår: dels genom att hans sambo Ella hade en kristen tro, dels genom att han började läsa Bibeln.
– Läsningen av Bibeln öppnade upp på ett annat plan. Inte minst betydde det mycket för mig att läsa Johannesevangeliet.
Att bli förälder var en viktig vändpunkt för Joel.
– Jag började tänka på vad jag vill föra vidare till mina barn. En sådan sak är hur man förhåller sig till alkohol. Mina föräldrar var inte alkoholister, men jag brottas med ett arv där alkoholen har haft en destruktiv inverkan.
I boken framkommer att Joel under uppväxten haft en ganska negativ bild av kristna. I dag går han själv till en frikyrka och tillhör den grupp han tidigare hånat.
– Jag har ändrat min syn på mycket. Söndagsförmiddagar har tidigare varit den mest meningslösa tiden på hela veckan. Nu går jag med mina barn till kyrkan, träffar andra människor, får ta del av musik och lyssnar på något intressant. Man tar på sig en skjorta och äter lunch med sin familj efteråt. Det kanske låter banalt, men det har varit en stor grej. Något annat som jag har fått upp ögonen för är de generationsöverskridande mötena. Här är det naturligt att sitta ner och fika med äldre personer. Det är unikt för kyrkan.
Titeln på boken – Vända hem – sammanfattar Joels upplevelser.
– Texten handlar om att minnas saker och att återvända hem, samtidigt som det finns en viss känsla av hemlöshet. Jag har alltid varit en iakttagare och det är jag även nu. Jag står lite vid sidan av och betraktar. Denna gång betraktar jag min egen historia. Jag tror att den här berättelsen kan säga något till alla om svårigheten att vara människa.
