Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 15 augusti, 2025
Hur lär man sig att tro? Den frågan utforskar Anders Hedman i sin nya bok om det tydliga samspelet mellan tro och lärande.
– Den här boken är ett försök att väva samman akademisk teori med församlingspraxis, säger han.
I hela sitt vuxna liv har Anders Hedman, kyrkoherde i Norra Hagunda, varit intresserad av teologi och pedagogik. Som tonåring blev han ledare i olika konfirmandgrupper, och efter gymnasiet kallade uppdraget som församlingsassistent i Östersund. Därefter gjorde han vapenfri militärtjänst på en Montessoriförskola i Solna. Dessa erfarenheter stärkte intresset för pedagogik och olika faktorer som bidrar till lärande. Men när han skulle börja studera valde han ändå teologi.
1992 började han på teologprogrammet i Uppsala och prästvigdes fem år senare. Under många år hade han ett drömjobb i sikte: att få utveckla ämnet kateketik vid prästutbildningen. År 2010 blev drömmen sann när han fick möjlighet att bli lärare i kateketik med församlingspedagogik vid Svenska kyrkans pastoralinstitut (som numera heter Svenska kyrkans utbildningsinstitut). Sedan dess har han fortsatt att fördjupa sig i frågor kring metodik och pedagogik, vilket 2020 ledde fram till en masterexamen i pedagogiskt ledarskap.
I sin nya bok Hur lär man sig att tro? redogör han för fyra olika perspektiv av lärande: det behavioristiska, det kognitiva, det pragmatiska samt det sociokulturella perspektivet. Dessa perspektiv på lärande tillämpar han på bibliska berättelser och vanligt förekommande aktiviteter i en församling.
Anders Hedman jämför i boken de fyra olika lärandeperspektiven med kostcirkeln, där alla delar behövs för att tillgodose människans behov av näring. Han betonar att det inte räcker med rätt råvaror på tallriken för att det ska bli en god måltid. Ett meningsfullt lärande bygger på ett samspel mellan förmågan att samtala med varandra, känna empati, ta andras perspektiv och odla goda relationer. Han menar också att lärandets kostcirkel berikas av våra känslor och relationer och slår fast att känslorna är drivkraften i lärandet. Han utvecklar detta resonemang i kapitlet »Trons mysterium: om samspelet känslor, tankar och lärande«.
– I en luthersk tradition har det inte alltid varit lika självklart att använda sig av känslor som i andra traditioner. Inom ortodox och katolsk tro har mysteriet fått ta mer plats. Forskning om kognition visar att känslor är viktiga för inlärningen.
Att kunna samspela med andra och känna trygghet är en annan förutsättning för inlärning. Anders Hedman skriver i boken om socialt och emotionellt lärande och konstaterar att en social gemenskap som präglas av oro och saknar tydliga strukturer inte utgör en bra grogrund för att lära sig om kristen tro och förstå begrepp som nåd och förlåtelse. Han refererar till pedagogen John Dewey som menar att en ledare undervisar genom sitt sätt att vara.
– Gemenskapen och miljön är själva myllan där innehållet kan gro. Om det inte är någon bra växtplats vill man inte lägga ned sitt frö där.
Själv fick Anders Hedman erfara hur hans barndoms spirande tro slog ut i full blom under konfirmandtiden. Det fanns goda relevansstrukturer som fångade upp det han intuitivt hade upplevt som barn när han cyklade nerför gatan, mot villan på Vallmogången, och blickade ut över Storsjön med Oviksfjällen i bakgrunden och insåg att det måste finnas något större.
– Hela livet fick plats i den upplevelsen, säger han.
Relevansstrukturer är enligt Anders Hedman en slags stöttning som ökar förståelsen för att det finns ett relevant innehåll i de egna erfarenheterna. Det handlar också om att skilja ut delar ur helheten.
– Under konfirmationstiden fanns alla de viktiga bitarna på plats: en jättebra gemenskap, meningsfulla andakter och mycket musik. Det skapade en positiv känsla och hakade i det jag hade upplevt som barn. Innehållet under konfirmationstiden fick en väldigt bra relevansstruktur, konstaterar han.
Så, hur lär man sig att tro? Anders Hedman har inget enkelt svar.
– Samspelet mellan tro och lärande är ytterst ett mysterium, ett samspel mellan Gud och individ.
