Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 15 augusti, 2016
Det kunde talas mer tro i kyrkan. Åtminstone om man får tro Sven Hillert, ansvarig för projektet Tala tro. Nu hoppas han att tolv tårtbitar ska vara med och revolutionera samtalskulturen.
Under två år har den energiske och entusiasmerande prästen varit runt i nio pilotförsamlingar i Karlstad, Skara och Uppsala stift för att försöka locka till samtal om tro och liv bland medarbetare och förtroendevalda.
– Samtalen behövs av många anledningar. Man blir glad. Man känner större närhet och tillhörighet till kyrkan eftersom man i högre grad kan identifiera sig med den rörelse man är i och man känner större närhet till sina medarbetare eller andra förtroendevalda, säger Sven.
Enligt Sven finns ytterligare en viktig orsak till varför det behövs pratas tro i församlingarna. Om inte de organiserade samtalen förs är risken stor att även de spontana samtalen försvinner.
– Om du och jag har pratat om något allvarligt tidigare är det större chans att jag vågar ta upp något som är viktigt för mig när vi till exempel åker bil på väg till ett möte. Om jag aldrig pratat om något djupt med dig så är chansen inte så stor att jag vågar berätta att jag till exempel tycker att det här med jungfrufödseln är svårt.
– Jag har varit ute på rätt många håll nu, och överallt säger folk att de skulle vilja prata mer tro med varandra. De kanske gjorde det tidigare, men så tog någon över samtalet. I stället för att hitta en ny pedagogik så slutade man samtala helt.
Det är det där sista – om att hitta en ny pedagogik som möjliggör samtalet – som Sven har tagit fasta på. Sven som blev präst just för att få prata tro med människor – vid köksbord, i samtalsgrupper, med prästkandidater, ungdomar och förtroendevalda – är den perfekte ambassadören för ett sådant här projekt. Så under två års tid har han varit runt i pilotförsamlingarna och arbetat för att stimulera de goda samtalen. Till sin hjälp har han haft en prototyp av Nådens år, som utvecklats och förfinats under arbetets gång. Bilder har bytts ut, frågor vässats och synpunkter har beaktats.
– Det häftiga är att jag har nog prövat det här materialet hundra gånger nu – och det fungerar ju! Det blir prat direkt! Folk blir så glada och säger att »Äntligen pratar vi allvar och liv!« I stort sett varje gång har jag åkt hem lycklig från de här samlingarna. För att människorna vill så väl, att de hittar varandra och för att samtalen funkar, säger Sven.
Ett av målen med samtalsmaterialet har varit att det ska vara så jämställt som möjligt, att alla ska ha chans att vara med på lika villkor. Att det inte ska handla om vad som är rätt eller fel, eller att någon ska undervisa någon annan. Tanken är att man ska dela med sig av sina tankar om tro.
Redan innan det här projektet startade hade Sven en idé om att det vore bra att kunna ställa något på bordet som lockar igång samtalet. Gärna något med bilder. Dessutom ville han ha ett material som utrycker tro i verb och som både handlar om vårt enskilda liv och vårt globala gemensamma liv.
– Sen ville jag ha så många ingångar som möjligt. Man kan till exempel börja i bilden och de frågor som hör till, eller börja i verbet och så kan man ha frågor utifrån det. Och så finns det en bibeltext om Jesus till varje tillfälle eller så kan man utgå från den tid på kyrkoåret som varje tårtbit hör till.
– Jag är helt övertygad om att det finns mängder med medarbetarlag som kan använda det här materialet, säger Sven.