Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 17 januari, 2018
En stunds rotande i gamla mappar resulterade i återupptäckandet av flera glömda sånger. Nu har prästen och kompositören Per Harling samlat dem och andra favoriter i Tack ska du ha!
För många är Per Harling ett välkänt namn. Med sina 900 sånger, varav många återfinns i ett flertal psalm- och sångböcker runt om i världen, har han hjälpt många människor att sätta ord och ton på sin tro och relation till Gud. Inte minst barnen har legat honom extra varmt om hjärtat. Han menar att det är något speciellt för ett barn att få sjunga med dem man är närmast.
– Det finns så mycket närhet och intimitet i att sjunga tillsammans. Därför tror jag att babysångträffarna som sker i många församlingar är något av församlingens viktigaste arbete, säger han.
Det var i våras, när han började titta igenom sina mappar med tidigare skrivet material som han insåg att det fanns många sånger som förtjänade att få bli spelade på nytt.
– Det kan ha varit att jag skrivit en sång till en familjegudstjänst och så har den av någon anledning inte spelats fler gånger, utan hamnat i mappen, säger han.
Tillsammans med några helt nyskrivna sånger och några tidigare publicerade har han nu satt ihop samlingen Tack ska du ha! Förhoppningen är att även de här sångerna – precis som så många av de andra han skrivit – ska få bli en viktig del av barns uppväxt. Att de ska kunna förmedla något av Guds närvaro. För Per är det grunden i sångskrivandet. Han talar om att »folkets sånger formar folkets teologi«, ett uttryck han snappat upp i Latinamerika och som han tycker är extra tydligt och viktigt när det gäller just barnen. Eftersom vi inte lär oss Luthers lilla katekes eller andra dogmer utantill längre, bidrar sångerna till att skapa gudsbilder och trosbilder.
Han menar att sångerna även har en viktig uppgift som bärare av teologin över generationer.
– Det är vår psalmbok ett väldigt bra exempel på. Här finns texter och musik samlade från trehundratalet fram till våra dagar. Det är helt unikt i vårt samhälle. Människor har under olika villkor och miljöer försökt skriva vad det handlar om att vara människa i Guds närvaro. Eller frånvaro. Därför är det så viktigt att vi faktiskt får sjunga det som människor under historien har formulerat åt oss, även om det är ur helt andra sociala och kyrkliga sammanhang än dem vi är vana vid, säger han.
Det egna musikskapandet började i mitten på sextiotalet, när han och två andra kamrater saknade sånger att sjunga tillsammans. Av ren självbevarelsedrift blev de tvungna att skriva sina egna sånger, och sedan har det bara fortsatt. Även om han aldrig haft i åtanke att skriva psalmer har flera av hans sånger letat sig in i psalmboken ändå. Bland annat den som ligger honom varmast om hjärtat av alla sånger han skrivit: Dansa med änglarna (SvPs 745). Den kom till när hans äldsta dotter var två år och skrevs i samband med att Pers pappa dog.
– Även om jag aldrig tänkt att jag ska skriva en psalm har jag under större delen av mitt liv skrivit sånger för att de ska sjungas tillsammans. Det är lite skillnad i hantverket på performance-sånger och sånger som ska fungera som allsång, säger han.
Och vad som utgör en bra sång handlar givetvis mycket om individuellt tycke och smak, men för Pers del är det när text och musik berör på ett djupare plan.
– Är hjärtat fyllt av glädje kan man beröras av en viss typ av text och musik; är hjärtat fyllt av sorg och smärta är det annan slags musik och texter. Själv kommer jag att fortsätta skriva musik till min dödsbädd. Det är en del av mina livsbetingelser.
