Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 15 augusti, 2015
Det är onsdagkväll. I det lilla samhället Trönninge, strax utanför Varberg, samlas människor i alla åldrar för att fira en lite annorlunda gudstjänst tillsammans.
Olle Philipsson, kyrkoherde i Lindberga församling, står med tummarna i vädret och leder en sång under andakten. Runt om står och sitter vuxna och barn i alla åldrar. Några ligger till och med på golvet. Det är uppenbart att här får man vara precis som man är.
– Vi vill att fler ska få möjlighet att vara med i kyrkan på sitt eget sätt, att man får fira en gudstjänst som berör och att man visar omsorg om varandra. Förhoppningen är att man inte ska känna sig som en konsument, utan att man blir en aktiv del av kyrkans gemenskap, säger Olle om varför församlingen började med Messy Church för drygt två år sedan.
Han förklarar Messy Church som ett nytt sätt att vara kyrka på, som präglas av kreativitet och välkomnande. Tanken är att alla ska få plats på sina villkor. Och att verksamheten bygger på att många ideella tar ansvar.
Det var när representanter från församlingen besökte England och Messy Church för några år sedan som det klickade till. Här såg de för första gången ett koncept som lyckades kombinera allt det de redan gjorde och ville med sin egen verksamhet.
– Det här är inte samlingar som riktar sig antingen till vuxna eller barn, utan det är alla samtidigt. Vi har egentligen gjort allt tidigare. Vi har bett, vi har ätit och vi är bra på pyssel och aktiviteter, men här fanns ett tänk och förhållningssätt som attraherade. Att man gör det så enkelt som möjligt, samtidigt som det är Kristuscentrerat. Det blir väldigt äkta och nära och de som är med blir engagerade på ett bra sätt.
– En del aktiviteter är mer barn- och funktionshinderanpassade. Vi har haft deltagare som sagt att »det här är det enda stället där vårt barn kan vara med i kyrkan« eftersom barnen haft olika diagnoser.
Kan vad som helst hända, eller finns det några beståndsdelar som alltid ska finnas med?
– Det är alltid ett tema, som ska vara Kristuscentrerat på något vis. Sen är det alltid en måltid, skapandeaktiviteter, en andakt och det är alltid personligt välkomnande i dörren av alla som kommer. Men utöver det skapar vi saker tillsammans i stunden. Så även om jag varit med och planerat innan vet jag aldrig exakt vad som kommer att hända, det är det fräckaste tycker jag.
– I början var jag lite orolig över vad det skulle bli av de här andakterna, och jag förberedde något drama, men jag har lärt mig att våga lita på att de som är där i rummet vill någonting. Och att det är viktigt att inte krångla till det.
Varför är det en poäng att samlingarna inte är på en söndag?
– Jag gillar att vi får dela vardagen, att vi får vara en gemenskap mitt i allt det som händer. När man kommer hem och är trött efter jobbet och allt är lite rutin, så får man komma till Messy Church och mötas av färdiglagad mat och roliga aktiviteter. Man får såväl fysiska behov tillfredsställda (mat och en möjlighet att prata av sig) som andliga behov – mitt i veckan! Det blir lite mindre märkvärdigt när det kommer nära vardagen.
– Söndagen är ju redan upptagen av vissa former, och människor som har vissa förväntningar på hur det ska vara. Om man då vill göra något helt annat, utan att ta ifrån dem deras sätt att fira gudstjänst, så kan man vara kyrka på ett annat sätt en annan dag i veckan. Då kanske också andra människor kan komma till kyrkan. Det är inte alltid lätt att gå från familjen till kyrkan en söndag om man är den enda som vill gå dit.