Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 17 september, 2021
I sin fjärde gemensamma bok utforskar Kerstin Dillmar och Lars Björklund tröstens påverkan på det som gör ont i våra liv. Idén uppstod i början av pandemin när de mötte vårdpersonal, patienter och närstående som ställde frågor kring tröst.
Ni skriver att tröst är en viktig del av själavårdsmötet, men att det inte handlar om en tröst som slätar över. Vad händer om det blir den sortens tröst?
– Vi har beskrivit det som att det blir som att sätta ett litet plåster på ett stort sår. Den som sörjer eller är ledsen kommer att känna sig övergiven och om ens sorg eller det man drabbats av förminskas kommer det att bli svårare att uppleva tröst. För att tröst ska kunna uppstå behöver verkligheten få vara precis så svår som den kan vara och i den jämställda trösten möts våra erfarenheter av att livet inte alltid är så lätt och att det inte alltid finns omedelbara lösningar på allt.
Hur kan kyrkan vara med och förmedla tröst?
– Kyrkan spelar en viktig roll i att ta emot människor och värna det som kallas tunna band, det vill säga en upplevelse av gemenskap trots att vi kanske inte vet varandras namn. I kyrkan finns också erfarenhet och förståelse för att livet kan vara riktigt svårt ibland. I kyrkan är det ofta högt i tak för att allt som ett människoliv kan innebära av sorg och glädje ska kunna få plats där. I våra kyrkorum blir det tydligt att livet är större än vad vi själva är och att det finns fortsätt-ningar bortom det vi kan tänka ut.
Bokens undertitel avslöjar ett av bokens viktiga teman – modet att våga finnas till. Det kan ju handla om att finnas för sin egen skull, men också för andras. Varför är det så viktigt? Och varför är det så svårt?
– Ibland verkar det som om vi människor tänker att livet egentligen borde vara lätt och att det som händer oss, som blir svåra händelser för oss, är ett slags undantag. Det kan också hända att vi jämför oss med andra och tycker att de verkar ha bättre och lättare liv än vad vi själva har. I boken, Vara skillnad, vill vi säga att vi behöver mod för att leva och finnas. Livet kan vara fantastiskt och vackert men också svårt och vi kan drabbas av sådant som händer – eller behöva kämpa med annat som aldrig blir eller händer – och att det troligtvis är så att alla har något att kämpa med. Att stå kvar i sitt liv och våga tro på förändring kräver mod. Att möta sin förtvivlan kräver också mod. Vi behöver också vara lite modiga i våra möten med varandra. Men det är skillnad på att bara existera och att våga finnas till. Skillnaden är att försöka vara modig – och att vara modig betyder att man försöker ta nästa steg fastän man kan vara orolig och rädd och inte riktigt veta hur det ska bli.
Vem ska läsa boken?
– Boken riktar sig till själavårdare men vi hoppas ju förstås att ock-så andra, som på olika sätt kommer i kontakt med människor som befinner sig i sorg eller på andra sätt har det svårt, vill läsa den. Kanske kan man också tänka att den som själv funderar över tröst eller själv skulle behöva tröst kan läsa boken.
