Att leva innebär att vara med om förluster: dödsfall, förändrade livssituationer, förlorade relationer och en riktning i livet som faller sönder och blir till ett annorlunda liv. Vid en svår förlust förlorar vi inte bara det som varit – det kan också upplevas som att förlora något av sig själv och sin framtid.
Som själavårdare har Kerstin Dillmar och Lars Björklund mött många människor som är mitt inne i att hantera en svår förlust. Genom dessa möten har bilden av en förlustkurva framträtt, den process som alla verkar behöva gå igenom. Från insikten till vad som har hänt till en tomhet och trötthet för att så småningom se öppningar och en möjlighet att fundera över en ny tillvaro. Kerstin Dillmar och Lars Björklund beskriver varje steg i förlustkurvan, hur det känns att befinna sig där och vad som behövs för att komma vidare.
Boken vänder sig till alla som själva varit med om svåra förluster och till själavårdare och andra som i sitt uppdrag möter människor i svåra livssituationer.
Caroline Krook, Kyrkans tidning –
»Detta är en välskriven bok i ordets alla bemärkelser, både klok och på något sätt också hoppfull.«
Håkan Stenow, Bibliotekstjänst –
»Författarna undviker förenklingar och ytliga trösteord, men de lyckas visa på hopp, inte minst genom att framhålla människans inneboende förmåga att komma vidare. Dillmar och Björklund lyckas i denna lilla, men innehållsrika, bok mycket väl med uppgiften att vända sig både till den som själv varit med om svår förlust och till själavårdare som möter människor i svåra livssituationer.« [Betyg 4 av 5]
Svensk kyrkotidning –
»Författarna undgår helt att falla i den peppighet som kan finnas i litteratur och praxis, utan framhåller vikten av att kunna vara hos och stå ut med den person som befinner sig någonstans på förlustkurvans väg. Att ansvarigt dela den förlustdrabbades egna process. Utan att tynga texten för författarna in viss teoribildning som anknytningsteori och andras arbete kring sorgeprocesser. Här finns en övertygelse om att det för de allra flesta finns det ett hopp om ett annorlunda men möjligt fortsatt liv.«
Elisabeth Sandlund, Dagen –
»En bok som vänder sig både till den som drabbats av en svår förlust och till den som, i själavård eller på annat sätt, möter människor i livskris – är det möjligt? Är inte ingångsvärdena hos den som behöver tröst och den som ska trösta alltför vitt skilda? Så tänkte jag när jag läste baksidestexten på Kerstin Dillmars och Lars Björklunds femte gemensamma bok.
Det är bara att konstatera att det går utmärkt, när det är två så erfarna och kloka präster som skriver. Själavårdaren får insikter som ökar möjligheten att ge relevant stöd. […] Det här är en bok som själavårdare behöver. Men det är också en bok som jag skulle vilja ge till en vän som sörjer och som kanske tänker att livet som han eller hon känt det är slut för alltid.«