Hud mot bark, fingrar som flätar rottrådar. 

Ansiktet vänt mot jorden. 

En vädjan om att få komma tillbaka.

Det här är en bok för oss med hemlängtan. Som försöker leva med ett språk utan ord.

Marken i oss viskar att helighet aldrig kan vara att avskilja. Vi vill så gärna att klockorna ska ringa. Vill ha ord och ordningar för det som bara är ett träd. Vi vill ha över och under och vi låtsas att det känns som hemma, men vi är framlekta av någon ur marken och leken är vårt hemspråk.

Kent Wisti har skrivit bokens inledande del och målat bilderna. Han är präst, bildkonstnär och författare. Susanne Dahl har skrivit dikterna. Hon är präst och poet.

Och plötsligt ska vi minnas är en fristående del i en svit där även Vem såg mig då ingår.