Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 11 januari, 2021
»När jag bröt mot buden« innehåller en serie betraktelser där Maria Küchen tar avstamp i de tio budorden. I boken rannsakar hon sig själv samtidigt som hon bjuder in läsarna att våga se sina egna tillkortakommanden.
Författaren, poeten och kulturskribenten Maria Küchen hade under en ganska lång tid funderat på vad som skulle hända om man korsbefruktar tio Guds bud med betraktelser inför fastan.
– Kristen tro är ett dynamiskt sammanhang där allting samspelar med allt annat. Jag fick ingivelsen att se vad som händer i samspelet mellan två så grundläggande och samtidigt olika saker som budorden och fastan, berättar Maria Küchen.
Resultatet blev boken När jag bröt mot buden, där hon utforskar fastans innebörd och varför vi gång på gång bryter mot budorden.
Varje text utgår från en söndag i fastan och innehåller konkreta exempel hämtade ur Marias eget liv. Varje betraktelse följs av ett citat ur evangelierna för respektive söndag.
I exempelvis askonsdagens betraktelse stannar hon upp vid det första budordet, »Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig« och återger hur hon under en fasta blev närmast fixerad vid veganmat.
»Men med tiden upptäckte jag att jag talade mer om kosthållning än om Jesus«, skriver hon i boken.
En annan betraktelse handlar om hur hon har brutit mot det fjärde budet genom att inte hedra sina föräldrar. I boken konstaterar hon att hon hade velat göra annorlunda och att hon inte förmådde ge rum och ord åt sin kärlek till föräldrarna förrän det var för sent.
Genom att våga visa sina fel och brister hoppas Maria Küchen kunna hjälpa läsaren att närma sig sin egen skam, skuld och ånger.
– Men jag vill inte förnumstigt undervisa andra. I stället hoppas jag att vi kan följas åt en liten bit på vägen och tillsammans undersöka vad tron utmanar oss till. Boken är en slags upptäcktsfärd där jag vrider och vänder på olika begrepp kring fastan, säger hon.
Två återkommande begrepp i boken är xenos och instrumentalisering.
– Hur människa och kyrka bejakar eller blundar för xenos, för främlingen och det okända – i samhället, i okända medmänniskor i vår närhet, i vänner och bekanta och i oss själva – säger allt om hur vi bejakar eller blundar för Jesus Kristus.
Hon menar också att vi är på fel väg om vi utnyttjar någon levande, människa eller Gud, som instrument för något vi själva vill – instrumentalisering.
– Att välkomna främlingen, att inte frestas att för söka dra nytta av tron på olika vis, att ta fastan och budorden på allvar – allt detta hänger samman och påverkar vartannat, säger Maria Küchen.
