Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 14 januari, 2020
Att sova eller inte sova, det är frågan. I alla fall om man heter Jacob Langvik och har skrivit en bok om varför man väljer att gå till kyrkan i stället för att ta sovmorgon.
52 förlorade sovmorgnar tar avstamp i en diskussion som Jacob Langvik har med sin 12-åriga dotter när hon inte vill följa med till söndagsgudstjänsten. Hennes ärligt menade fråga »Varför ska vi gå till kyrkan?« är inte så lätt att besvara. Då är det lättare att bestämma att hon helt enkelt måste följa med. När en kollega gör sig lustig över personer som har en kristen tro och kallar kyrkliga människor för »foliehattar«, väcks beskyddarinstinkten inom honom. Även om han själv ofta är väldigt kritisk till kyrkan känns det inte okej att någon utanför kyrkans sfär uttrycker kritik.
– Jag var tvungen att ställa mig frågan: Varför går jag egentligen till kyrkan? Jag kände ett behov av att berätta, säger Jacob Langvik, som är skolpastor på en grundskola i Göteborg.
I 52 förlorade sovmorgnar presenterar Jacob Langvik de viktigaste anledningarna till att han går till kyrkan, trots att så många av dem han växte upp med har valt att lämna. Hans första bok 96 lampor handlar om just detta.
– Det har varit en svårare process att försöka skriva om varför man stannar kvar. Många vet kanske inte varför de går till kyrkan. Det finns också en risk att man svarar det som man förväntas säga. Därför bestämde jag mig för att utgå från mig själv.
För Jacob Langvik är gemenskapen och människorna han möter i kyrkan den främsta orsaken till att han valt att stanna.
Han konstaterar att den samling människor som finns i kyrkan är unik. Här finns människor i alla åldrar, med olika bakgrund och skilda politiska åsikter. Tack vare att det finns ett gemensamt centrum att samlas kring skapas en slags övernaturlig kärlek.
Ett annat skäl till att Jacob prioriterar kyrkan framför en lång söndagsfrukost är möjligheten att få bli stärkt i tron. I perioder när den egna tron vacklar kan andras tro få bära honom.
Diakonin, bönen, predikan och det han kallar kyrkans USP (Unique Selling Point) – det som är helt unikt för kyrkan och gemenskapen där – har också bidragit till att han valt kyrkan om och om igen.
– Min högsta önskan är att boken ska ge igenkänning och bygga självförtroende. Förhoppningen är att den kan ge ett språk åt andras erfarenheter.
