Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 11 januari, 2021
Att hantera etiska och moraliska dilemman tillhör vardagen för en diakon. Med mer tid till eftertanke och reflektion kan många problem förvandlas till möjligheter. Det menar diakonen Harriet Sundström som hoppas att hennes bok »Etik i diakonin« kan bidra till just detta.
Under 30 års erfarenhet av diakonalt arbete både i församling och sjukhuskyrka har Harriet Sundström ställts inför mängder av etiska problem. I boken återger hon en del av sådant som har hänt henne själv eller andra diakoner – alltifrån tillfällen då en asylsökande behövt någonstans att sova till möten med ensamstående mammor som hamnat i mycket komplicerade situationer.
Hur bemöter man en kollega som kommer alkoholpåverkad till arbetet? Hur hjälper man en ung ledare som antytt att det förekommer våld i hemmet? Det är andra exempel på etiska problem som nämns i boken. Med tystnadsplikten som ledstjärna är det en ständig balansgång mellan att agera och att inte missbruka konfidentens förtroende.
– Så fort man är villrådig har man egentligen stött på ett etiskt problem, säger Harriet Sundström som är diakon och enhetschef för diakoni i Uppsala domkyrkoförsamling.
I tio år arbetade hon som diakon i sjukhuskyrkan vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och skrev då ett material om etik som användes i studiecirklar för vårdpersonal. Med fallbeskrivningar och rubriker som Autonomi och integritet och Empati låg studiematerialet sedan till grund för den uppsats hon skrev under masterutbildningen i diakonivetenskap. Därefter var inte steget särskilt långt till att skriva en bok.
– Att lösa etiska problem i diakonalt arbete är inte lätt. Man behöver fundera över vilka handlingsalternativ som är möjliga och goda och vad man som diakon kan ställa upp på utan att kompromissa med vigningslöften och olika riktlinjer för diakonalt arbete, säger Harriet Sundström.
Genom konkreta exempel hämtade ur verkliga livet synliggör hon i boken vanliga dilemman och resonerar kring möjliga tillvägagångssätt.
– Min poäng är att man som diakon behöver mer tid för reflektion och handledning. Det går att träna upp sin förmåga så att man undviker vissa fallgropar.
Inte minst vill hon ta fasta på glädjen och möjligheterna i rollen som diakon.
– Det är viktigt att komma ihåg att det ytterst inte kommer an på oss själva. Jag brukar tänka att vi är tre i rummet: Jesus, konfidenten och jag.
