Intervjun publicerades i Arguments produktkatalog 21 januari, 2019
Som en röd tråd genom Anna Ardins liv löper kampen för att göra världen bättre. Sedan ungdomen har hon varit engagerad i elev- och studentrörelser, samt i sociala och politiska organisationer. Men det var först när hon kom på att hon skulle utbilda sig till diakon som alla bitar föll på plats.
– Det var verkligen en insikt om att det är det här jag har gjort hela mitt liv. Allt jag ägnat mig åt har varit diakonalt, att arbeta för jämlikhet. Det har visserligen varit olika uttryck men det har varit utifrån en och samma tydliga grund, säger Anna som förutom diakon även kan skriva statsvetare och etnolog på visitkortet. Och nu alltså även författare.
Under diakonutbildningen på Bromma folkhögskola fanns profetisk diakoni med på schemat, mycket tack vare några tidigare studenter som tagit strid för ämnet.
– Vi var några som verkligen ville fördjupa oss i kyrkans röstbärande roll, att försöka förstå hur kyrkan ska kunna hjälpa människor strukturellt och inte bara på individnivå. Det visade sig att det inte fanns någon riktigt bra kurslitteratur för att läsa om profetisk och politisk diakoni, så då började jag skriva den här boken.
Vad är politisk och profetisk diakoni för dig?
– Det finns en strategi hos profeterna i Gamla testamentet som går ut på att man ska observera samhället och lyssna på människor för att kunna agera praktiskt. Det handlar om att inte hålla tyst med vad man sett utan förespråka omvändelse och tala sanning till makten. Det viktiga är att inte bara påtala fel utan också visa vad man kan göra i stället. Det skulle jag vilja se mycket mer av i politiken och där tror jag att kyrkan har en viktig roll.
Varför ska kyrkan vara politisk?
– Hur ska man kunna stå på de förtrycktas sida om man inte tar ställning mot system och strukturer som förtrycker? Den brasilianske prästen Dom Hélder Câmara sa: »När jag ger de fattiga bröd kallas jag helgon, men när jag frågar varför de fattiga inte har bröd kallas jag kommunist.« Om vi enbart ger de fattiga bröd riskerar vi att låsa fast dem i förtrycket i stället för att åtgärda det. Om kyrkan blundar för vissa strukturer blir konsekvensen att kyrkan ställer upp på förtrycket, på den etablerade makten. För mig är kristendomen en maktkritisk rörelse, oavsett vem det är som har makten.
