Lina Mattebo har alltid läst och skrivit mycket, men det var inte förrän något år efter gymnasiet som hon insåg att hon ville bli journalist. Allt det där som är viktigt för henne – att lära sig nya saker, möta människor och höra deras berättelser, lyfta fram orättvisor, förklara och beskriva saker för andra och att skriva – sammanföll i journalistyrket.

I sin utbildning har Lina Mattebo både läst på folkhögskola och universitet, och kombinerat journalistiken med etnologi och statskunskap.

I mitten av sin utbildning tog hon en termins uppehåll och åkte till Moldavien för att vara volontär på ett ungdomshem. Det beskriver hon som en av de jobbigaste sakerna hon gjort. Samtidigt är hon tacksam över inblicken i en annan sorts verklighet – där pappor satt i fängelse och hade utnyttjat sina barn sexuellt, där mammor var alkoholister och hade sålt sina barn och där den största drömmen var att komma bort. Sorgen och ilskan över det hon såg förändrade henne, men allra mest minns hon vänskapen som växte fram över en säck med halvrutten potatis, smaken av solmogna körsbär när sommaren äntligen kom och en svettig flickhand i hennes.

Hösten 2011 kom Lina Mattebos första bok En barfota trosbekännelse ut.

Jag värderar ärlighet väldigt högt. Att säga som det är, och inte som det borde vara. Först då tror jag att vi kan mötas, både när det gäller människor och Gud. Titeln på min bok syftar på just det. Att gå barfota kan göra ont, men om man ständigt försöker skydda sig missar man det fantastiska i att känna sommargräs mellan tårna.